Pyjamasparty för tio stycken 9-åringar går inte riktigt ihop med cellgifter. Nu har alla ätit och sitter med sina gosedjur och tittar på film i pyjamas, hur söta som helst, men min ork är verkligen som bortblåst idag. Jag som hoppades på korstisonet. Just nu har jag smygit in och lagt mig på sängen när tjejerna ser på film, maken får hålla ställningarna en stund.

Misstänker att behandlingarna kommer att märkas mer och  mer ju längre tiden går. Men imorgon fyller dottern 9 och vill att vi sjunger klockan 07...därefter släktkalas så det är bara att köra på. Hemska tankar slår mig en dag som denna...tänk om jag inte finns med nästa år...hemska hemska tanke flyg din kos.

Såg ni debatt igår? Ingvar Oldsberg var en av gästerna. Han berättade hur han hade blivit bemött i vården när han sökte för en kula i svanskotan. Flera ggr var han inne på Sahlgrenska och opererade knölen, men ingen tog ngt cancerprov. Ingvar tröttnade och sökte annan vård. Då visade det sig att han hade cancer. Han var nu irriterad och anser att ngt måste hända i vården. Man FÅR inte bli missad när man har cancer!!!

Det var så för mig med. Jag fick tjata, söka och stå på mig så in i hel...e för att få till en coloskopi. "Vi gör det ENBART för att du är så orolig, det finns INGA som helst misstankar på att du har cancer".
Men efter mitt tjat och mitt ångestdriv lyckades jag få en akuttid till Coloskopi, och läkarna blev helt tagna på sängen då de hittade en äggstor tumör i tarmen.
"Du har lärt oss något". Såklart hade cancern upptäckts till slut, men jag tror jag tjänade flera månader på att tjata och stå på mig. Vågar inte ens tänka tanken på hur mkt tumören hade kunnat ställa till med under de månaderna.

Det är bra att offentliga människor som Olsdberg går ut och hojtar lite.

Idag blir det pyjamasparty för dottern som fyller 9 år imorgon. 10 tjejer kommer hit ikväll, och jag har fått stränga order på att uppföra mig. "Du får inte dansa, sjunga eller säga pinsamma saker". Oj, det blir tufft;)

Mina barnsliga funderingar fortsätter ang min kropp. Just nu tycker jag så synd om mina blodkroppar. Återigen ser jag hur de kämpar för att leta upp järn för att bli piggare. Och hur kommer de att reagera om det stormar in en annan människas blod? Blir de "glada" eller känner dom sig kränkta? Haha, jag vet att detta låter lätt sinnessjukt, men då jag jobbade som förskollärare innan jag skolade om mig så har jag väl blivit lite yrkesskadad.

Idag blir det behandling i en timme, därefter ska jag åka och hälsa på min lillebror som fick en bebis på påskdagen. Ska bli så kul att träffa den nya lilla familjemedlemen. För övrigt är vi på jakt efter en katt då vi tyvärr tvingades att avliva "Nisse" precis innan jag fick beskedet. Han hade problem med urinvägarna. VI har nu kommit på att han antagligen var en Maine coonkatt, eller blandras. Därför är vi nu så sugna på en ny sådan katt, men de är skitdyra!
6-8 000...passar inte riktigt in nu när jag går på sjukpenning...

Nu har jag kommit hem från en fantastiskt rolig dag;) 3 timmar på mottagningen på Uddevalla sjukhus. Sköterskan Gunilla är helt fantastisk, hon tar mig och min oro på helt rätt sätt. Men tyvärr är mitt blodvärde kasst, 101 och gränsen att få behandling går vid 100 så troligtvis kommer jag få blod nästa gång.
- Hur känner du för det?
- Ja, vad ska jag känna, huvudsaken är väl att jag blir bra.
Hoppar väl inte högt av att få ngn annans blod, men samtidigt så gör jag allt för att min behandling ska fortgå så smärtfritt som möjligt. Gunilla trodde att mitt tryck över bröstet berodde på mitt dåliga blodvärde.
Jag har varit vegetarian i 12 år och är verkligen en värdelös sådan. Men nu har jag bunkrat upp med broccoli, blutsaft och järntabletter. Hoppas det hjälper.

Då man går på cytostatika är det viktigt med bra tänder. Så jag fick ta bilen 4 mil till NÄL på em för ett besök på käkkirurgen.
- Har du mkt problem med din visdomstand? frågade sköterskan.
- Nja, jag har andra problem som är värre, tex en tappad lagning.

Efter en stund gick det upp för mig att jag var där för strul med en visdomstand som jag hade för över ett år sen. Det var därför dom kallat mig för att operera bort den. Men då jag inte har problem just nu så hoppar jag den operationen. Det blir liksom to much. 860 kronor kostade denna korta vistelse mig. Snacka om att kasta pengarna i sjön! FAN.

Jaja, mellan behandlingarna så fick jag i alla fall köpt presenter till dottern som fyller 9 år på Valborg. Jag är inte bara cancersjuk, jag är mamma med;)

Då är det dags att kavla upp ärmarna för en dag på sjukhus. Först cellgifter 3 timmar på Uddevalla sjukhus, och därefter vidare till käkkirugen på NÄL (ett annat sjukhus) för att kolla tänderna. Idag lyser solen med sin frånvaro så det känns helt okej att tillbringa dagen inomhus.

Den första kuren har gått hur bra som helst. Lite illamående, lite köldkänslig, lite tryck över bröstet, men annars har jag mått toppen. Misstänker dock att kur nummer två kommer att kännas mer?

Idag har jag nog fått bevis på varför jag inte ska jobba just nu. Jag gick upp med dottern 07 och var hur pigg som helst, men efter en timme så stensomnade jag i soffan med datorn i knät. Detsamma nu på eftermiddagen, stensomna när jag satt och läste. Alltså är jag inte speciellt pigg;)

För övrigt har jag varit på sjukhuset och tagit prover inför morgondagens behandling. Det går fort tänkte jag, men på mottagningen satt 25 pensionärer redan i kö. Varför har pensionärer beiga kläder? Och varför kan inte pensionärer förbereda sig och ha koll på sitt nummer och ha sin nummerlapp och sin legitimation framme? Förlåt. Jag kommer säkert bli likadan när (om) jag blir gammal, men lite irriterande är det att de tar sån tid på sig...

Annars har det varit en av de segaste dagarna på länge, nästan så jag ser fram emot morgondagens behandling på 3 h, så det händer ngt;)

Vaknade pigg som en lärka trots att jag somnade sent igår. Idag skulle jag verkligen kunnat jobba...men samtidigt så vet jag att det är bra att fylla på energidepån inför morgondagens behandling.

Igår kom 80(!) poliser till byn för att bevaka fotbollsmatchen mellan LSK och Hammarby. HELT sjukt att man lägger så mycket resurser på en fotbollsmatch. Jag tycker verkligen att lagen kan spela inför tomma läktare om inte fansen kan sköta sig. Skattepengarna ska gå till skola, omsorg och sjukvård och inte till testosteronstinna hanar. Grrr.

Vaknade av någon konstig anledning 06.15 idag. Lite för tidigt kan man tycka, men samtidigt så skönt att vara ensam en stund. Kommande vecka har jag fullt upp med
sjukdomen:
Tisdag: Provtagning inför behandling nr 2
Onsdag: Cellgifter 3 timmar, därefter till tandläkaren på sjukhuset för att kolla över mina tänder vilket tydligen är viktigt under behandling.
Torsdag: Cellgifter 1 timme.

"Vad gör du om dagarna" undrar folk som nog har svårt att se mig bara vara hemma och inte jobba. Jobbet som jag älskar har verkligen tagit det mesta av min vakna tid har jag insett nu.
"Ja, jag vet inte...alla sjukbesök tar ju tid, sen vet jag inte riktigt vad jag gör".

Det jag framför allt gör är att lyssna på min kropp. Jag sover när jag är trött och grejar för fullt när jag har ork till det. Jag umgås mycket med mina barn och jag är väl för första gången på många år en närvarande mamma och fru. Det är det positiva i kråksången, att jag verkligen har stannat upp, landat och varvat ner.

Tittar ut genom fönstret och ser hur havet ligger som en spegel. Tänk att det bara är 22 dagar sedan isen försvann. Underbara vår.