Följande anteckning hittade jag i datorn. Den skrevs dagen efter jag fått mitt cancerbesked. Ryser när jag läser det, handlar det verkligen om mig?

Åh vad härligt med glada besked, det är ngt vår familj behöver just nu. Först ringde jag mitt försäkringsbolag, och fick det positiva beskedet att pengar är på väg, sedan kom äldsta sonen hem och berättade att han har fått ett riktigt bra jobb i 5 månader. Jag är SÅ glad för hans skull!

Dagen har annars ägnats åt några timmars jobb, och ett besök på sjukhuset. På onsdag ska jag operera in en venport, och de ville ha fler prover tagna. Jag är väldigt svårstucken, men har inte så ont av att bli stucken, men idag fick jag nästan nog. Tanten som tog provet tryckte in nålen stenhårt, och när hon sedan inte hittad ngt kärl, så vred hon runt inne i armen med nålen. Aj! Efter en stund tog hon ut nålen och gjorde ett nytt försök. Som tur var funkade det, men det var inte skönt kan jag lova. En jädra tur att jag inte är rädd för sprutor, för då hade jag nog svimmat.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, titta ut på havet som guppar härligt utan att tyngas av isen.
Status:      

När man hamnar i en sån här situation, när livet ställs på sin spets, då känner man verkligen vilka människor man orkar med. Vissa tar energi, och vissa ger energi. Det handlar såklart inte bara om dom utan om mig med, jag är inte så himla kul just nu... Men jag väljer att umgås med dom som ger mig energi vilket jag gjort denna  helgen. I fredags var jag hos fam K med fam G- jättemysigt med god mat och rödvin. Igår var vi hos fam A-K och G och åt god mat och drack gott vin där med. Passar på att umgås med folk nu, då jag får för mig att jag inte kommer orka när cellgifterna sätter igång. Idag har jag och maken varit med mina stora söner och shoppat- riktigt mysigt att få göra ngt bara med dom. Börjar räknar ner nu, om 10 dagar är det dags för första behandlingen. Känns både skrämmande och spännande att se hur jag reagerar. Helt surrealistiskt.

I förrgår var jag, mamma och maken hos onkologen Gunnar. Jag var sjukt nervös innan, och oroade mig för att han skulle kom med ny information som jag inte visste om. Men han var supertrevlig, och sa inget nytt. Han var positiv och sa att jag är frisk, och att dom gör detta för att förhindra ett återfall. Anledningen till att jag får cellgifter är att cancerna satt i tunntarmen och blindtarmen med. I 6 månader ska jag hålla på. Men jag får:
Behålla håret
Sola
Dricka vin:)
Så nu känns allt lite lättare. Jag får leva som vanligt, men självklart kommer jag få en del obehagliga biverkningar som jag INTE ser fram emot. Är nog räddast för slemhinnebiverkningarna... På ett sätt känns det som om jag har fått ett halvårs respit från sjukdomen. Jag kommer bli väl omhändertagen, och troligen kommer inget nytt dyka upp under tiden som gifterna åker runt i min kropp och letar efter elaka celler. Låt jakten börja!

Idag har jag jobbat halva dagen. Det känns verkligen konstigt att komma in, vara med på morgonmötet, jobba lite och sen åka hem. Men det känns faktiskt skönt nu att åka hem. I början ville jag krampaktigt hålla mig kvar, göra så mycket som möjligt, men mina tankar ändras dagligen. När jag kom hem gick A och hennes kompis E till stranden och hade med oss fika. Jag la mig i en bergsskreva och njöt av solen som värmde.

Nu ska jag åka till vännen C och sen hoppas jag att kvällen går fort. Imorgon ska jag till onkologen kl 13...är SÅ orolig över vad dom ska säga. Vet dom ngt mer? Fy bubblan. Vill bara ta mig bort ur den här cancerbubblan.