Som jag skrev igår så får jag jobbiga tankar när barnen fyller. Alla mina tre har ju fyllt år sedan jag fick mitt besked för 2,5 månader sen. Tänk om jag inte finns kvar när de fyller nästa år? Men sen slår mig nästa tanke. Två av mina vänner har förlorat sina barn; ett barn var 8 år och ett 1 år och 10 månader. Det måste vara det absolut jävligaste som man som människa kan vara med om. Eller jag vet att det är jävligt efter att vara mycket nära framför allt en av familjerna. Men en tröst i allt är att ändå se att det går att få ett liv igen, att vi människor har en otroligt stark inneboende kraft att ta oss upp från de jävligaste som kan hända. Men livet blir såklart aldrig detsamma igen. Så, om jag mot förmodan inte klarar cancerkampen, så vet jag att barnen kommer att få ett bra liv utan mig. Men just tanken att inte få vara med skrämmer mig till vettet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Byter nu bloggplats, men häng med! http://blogg.passagen.se/alvfa/ ...

Om jag försöker tänka positivt så är det faktiskt spännande att vakna varje morgon och undra vilka nya biverkningar cellgifterna ska ge mig. I morse möttes jag av biverkningen KASS MAGE. Jag ska bespara er detaljer, men jag kan säga så mkt som att ja...

Allt är så skört. Alla känslor sitter liksom på utsidan som små små fjun. Det räcker med ett liten vindpust för att saker och ting ska få stora proportioner. Som i helgen när folk inte hälsade, då ramlade jag ner och blev så sorgsen. Eller när jag ti...

Innan jag blev sjuk så hade jag precis bestämt mig för att satsa lite extra på jobbet. Dottern börjar bli stor och det var nu som det passade att jag la in en extra rem på jobbet. Jag har skrivit om det förr, men jag fick testa på att vara chef under...

Blä, känns som jag bara gnäller men inatt har jag inte kunnat sova pga tandvärk! Antar att det är slemhinnorna som börjar ta stryk nu av behandlingen. Gårdagen var hemsk då det kändes som jag gick i gyttja. Stegen var tunga och bara att göra middag v...