Herre Gud vilken energi jag har! Inser att det beror på betapreden (kortisonet) som jag ska ha 4 dar i samband med behandlingen. Läser följande på Wikipedia "adrenalininjektion som ger en kraftig förbättring av allmäntillståndet och man känner sig pigg och kraftfull".

Har utnyttjat denna pigghet med att storstäda, helt sjukt effektivt och så "inte jag". Egentligen kanske jag ska ta det lugnt, men jag tänker att imorgon kanske jag bara ligger och inte orkar någonting.

I morse när jag vaknade så låg jag och tänkte på mina stackars friska celler som måste undra vad fasen det är som händer. Varför kommer det massa gift in och jagar dem? Märker återigen hur jag visualiserar det som händer. Jag ser framför mig hur cellerna får panik och hur giftet sköljer fram med ett hånflin på läpparna. Men tyvärr ryker ju också de goda cellerna. Haha, helt sjukt hur sorgligt det kan bli när tanken bara är att jag ska bli frisk! Förhoppningsvis har väl celler inga känslor;)

Sköterskan som ger mig giftet tar varje gång på sig skyddskläder.
- Varför?
- För att cellgifterna är cancerframkallande, och vi som jobbar med detta varje dag måste skydda oss.

Hmm...visst låter det konstigt? Att medlet som är cancerframkallande ska få bort eventuella cancerrester?

Men det är inte mycket som känns logiskt under denna resan. Det mest logiska hade varit att jag som är så "ung" inte hade fått denna cancer. Det mest logiska hade varit att jag nu hade suttit på jobbet och funderat över hur vi ska tillbringa helgen. Snackat med kollegor, och sedan så där lagom fredagstrött hämtat dottern på väg hem för att köpa fredagsmys, och känt den underbara känslan av att det är fredag...

Bitter, jag? Bara lite;)