Nu är jag hemma efter ett helvetesdygn på sjukhuset. Allt började med att jag fick tryck över bröstet och ont i bröstbenet. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som efter samrådan med en kirurg sa att jag skulle åka in. Efter en lång väntan på sjukhuset ville läkaren lägga in mig. Sedan följde en natt med lungröntgen, EKG och en massa provtagning. Jag ber dom att ta prover ut min venport då jag är grymt svårstucken, och börjar tröttna på taffliga försök. "Åh nej, det kan inte jag" var svaret jag fick av sköterskorna som en efter en kom in  och stack, och stack och stack.

På morgonronden sa läkaren att allt ser bra ut, men att dom nu vill göra en datortomografi på lungorna för att utesluta proppar. Jag tänkte direkt metastaser och fick sån jävla panik. Jag ringde min man, och då berättar han att min mellanson har massa blod i avföringen. Asså ärligt talat trodde jag att jag skulle få åka till psyket just då. Jag fick sån jävla ångest. Jag ringde mamma, så hon, sonen A och min man kom till sjukhuset. Mamma följde med sonen till akuten och mannen var med mig. Jag VET att man inte ska åka till akuten med blod i avföringen, men jag VÄGRAR att åka till vårdcentralen.

Nu låg vi alltså på varsin avdelning jag och sonen och väntade och väntade. Kl 14 var det dags för min datortomografi och jag kördes dit. Att komma dit och se det vita röret skapar en väldig ångest...det var där jag låg för 2 månader sedan för att kolla om min cancer hade spridit sig... Jag la mig på bristen och sköterskan ska "bara" sätta en nål. Tror du hon lyckades? Nej. Jag BAD henne att sticka i min venport, men "det kunde inte hon". Så jag fick åka tillbaka till avdelningen för att få en nål. Jag BER att jag ska få komma tillbaka direkt. "Javisst" säger hon.

Väl tillbaka på avd så bad jag om att de skulle ta dit ngn från narkosen. Det kom en superduktig tjej och satte nålen direkt. Men därefter följde FYRA timmars väntan innan jag fick komma tillbaka!!! Jag tjatade, grät fick lugnande ALLT, men ändå fick jag inte komma förrän kl 18. Fattar dom inte vilken ångest det är för en cancerpatient att göra datortomografi??? Väntan på svaret är outhärdligt.
Samtidigt satt mamma och sonen och väntade...

Kl 19 fick jag reda på att sonen troligen hade en spricka, men dom hittade inget. Men inte förrän kl 23 fick jag reda på att allt såg bra ut med mina lungor! SÅ JÄVLA UNDERBART. Men att det skulle ta 24 timmar att få detta besked är helt sjukt.

Nu är jag hemma och njuter av vetskapen att mina lungor är fria från både proppar och cancer:) Nästa gång jag får symtom kommer jag vänta in i det längsta innan jag åker in. Den saken är klar.