Att befinna sig i cancerland är inte bara negativt. Just nu sitter jag på balkongen och solar, havet kluckar nedanför mig och vinden blåser tag i mitt hår. Jag känner en äkta lycka. Tänk vad vackert det är, tänk att våren kom, tänka vilka fina vänner jag har. Jag hinner tänka och jag hinner reflektera. Jag ser de små tingen, de små detaljerna som jag så lätt rusar förbi annars. Hade allt varit som vanligt så hade hjärnan redan varit inställd på jobb. Jag hade haft ågren för att dottern skulle behöva gå till fritids imorgon trots att de flesta har påsklov. Att befinna sig i cancerland tar just nu inte tid ifrån mig, det ger mig tid att bara vara. 

Oj vilken trevlig lördag det blev! Jag som trodde att jag skulle ligga och kräkas av cellgifterna fick istället en oerhört pigg dag (Tack gode gud för kortisonet!). Dagen tillbringades med vännen C, först här med lunch, sedan på hennes altan och sedan middag här på kvällen. Då kom också fina kollegan Z, och våra nära vänner A och M. Vi åt gott, drack gott och satt uppe och pratade till 02. Så här pigg har jag inte varit på läääänge.

Men, idag kommer nog smällen. Jag äter kortison för att förhindra illamående i 4 dar i samband med behandlingen, men nu är det dag 5 och då slutar man...Nu kommer också alla värden att falla, för att nå sin kulmen ungefär på onsdag. Därefter vänder det, och onsdag därpå är det dags igen för ny behandling.

Jag önskar att det kommer att bli ett mönster, att man vet att direkt efter mår jag si, några dar senare så. Då har man ändå chans att planera livet.

Idag ska vi fortsätta att vara sociala i det fina vädret.