Den frågan får jag flera gånger per dag. I dag mötte jag en bekant i affären, hon tittade på mig med menande blick och frågade hur jag mår...Jag gillar verkligen att folk frågar, det är bättre än att de låtsas som om att de inte ser mig. Men det är svårt att veta vad jag ska svara, för jag vet inte själv hur jag mår. "Efter omständigheterna bra" svarar jag, för det är så det känns just nu. Det har varit mycket värre, och det kan bli värre- så efter omständigheterna bra är det jag säger.

Nu har jag duschat kroppen med hibiscrubben som ska ta bort alla bakterier till morgondagens operation. Klockan 8 ska jag vara där. Jag är inte speciellt orolig, utan tycker mer att det känns bökigt. Håll tummarna för att allt går bra, och kommentera gärna så jag vet om ngn läser:)

Status:   

Blev just inkallad till chefen, han undrade hur vi ska tänka till hösten, vad vill/ska/bör jag ha för arbetsuppgifter? Gud vad svårt att svara på...Hur mår jag till hösten? Orkar jag jobba? Jag som just börjat klättra på karriärstegen får nu ta ett steg tillbaka mot min vilja. Men den känslan känns helt okej nu, jag inser ju att jag måste prioritera min hälsa och min familj. Jag kommer vara heltidssjukskriven, men hoppas kunna jobba en del ändå.

Imorgon ska jag operera in en porth a cath-en venport där jag ska få mina cellgifter. Dosan kommer att sitta under nyckelbenet...ännu ett snyggt ärr att lägga till samlingen;)

Följande anteckning hittade jag i datorn. Den skrevs dagen efter jag fått mitt cancerbesked. Ryser när jag läser det, handlar det verkligen om mig?