Mina barnsliga funderingar fortsätter ang min kropp. Just nu tycker jag så synd om mina blodkroppar. Återigen ser jag hur de kämpar för att leta upp järn för att bli piggare. Och hur kommer de att reagera om det stormar in en annan människas blod? Blir de "glada" eller känner dom sig kränkta? Haha, jag vet att detta låter lätt sinnessjukt, men då jag jobbade som förskollärare innan jag skolade om mig så har jag väl blivit lite yrkesskadad.

Idag blir det behandling i en timme, därefter ska jag åka och hälsa på min lillebror som fick en bebis på påskdagen. Ska bli så kul att träffa den nya lilla familjemedlemen. För övrigt är vi på jakt efter en katt då vi tyvärr tvingades att avliva "Nisse" precis innan jag fick beskedet. Han hade problem med urinvägarna. VI har nu kommit på att han antagligen var en Maine coonkatt, eller blandras. Därför är vi nu så sugna på en ny sådan katt, men de är skitdyra!
6-8 000...passar inte riktigt in nu när jag går på sjukpenning...