Tårarna bara rinner ner för mina kinder idag. Allt känns så meningslöst och jag fattar inte varifrån jag ska få kraft. Är så ledsen över hela situationen, och är superlåg både fysiskt och psykiskt. Jag misstänker att det beror på att mina värden just nu ligger i bott och att jag därför har mindre motståndskraft.

Jag har ett stort tryck över bröstet och tankarna far genast iväg till metastaser i lungorna. Det är tungt att andas och jag känner mig som en 90-årig tant när jag går.

Idag är det den dagen som mina värden ska ligga som lägst enl sköterskan. Alltså är det nu som jag är som mest nedsatt och känslig för infektioner. Jag har ett tryck över bröstet och är tjostig vilket väl är en bivekning. Blä.

Men som tur är lyser solen och maken är ledig, så dagen kommer tillbringas nere vid vattnet.