vilken pissig dag jag har haft. Klockan 8 i morse infann jag och maken oss på sjukhuset 4 mil bort det var dags för att operera in en porth a cath som de ska använda när jag ska få cellgifter. En liten operation som skulle ta ungefär en timme. Men när vi kom dit fattade vi ganska snart att det var drop in-metoden som gällde, så inte förrän klockan 10 rullades jag in på operation. Det var precis samma förberedelse som inför min stora operation, men skillnaden nu var att jag var vaken. Själva ingreppet tog ungefär en halvtimme, och sedan rullades jag in på uppvaket. Där kom nästa förvåning, minst 2 timmar skulle jag ligga där och övervakas...mannen satt utanför och väntade...känns som om jag helt hade missuppfattat situtationen. Då jag inte hade ätit ngt sedan dagen innan så var jag vrålhungrig och kaffesugen, men det fick vänta till efter lungröntgen som de gjorde för att se att venporten inte skadat lungan. När klockan var 15 var jag klar, och letade upp mannen som suttit i biblioteket och väntat;)

Det var skitjobbigt att vara på sjukhuset igen. Det är dagar som denna som man inser att man faktiskt är sjuk, att man är en patient och den vetskapen slåt mig hårt i ansiktet. När jag jobbar eller är hemma så lyckas jag glömma ganska väl vad jag går igenom.

Nu sitter venporten under vänster revben. Hoppas vi blir bra vänner då vi ska kampera ihop...länge...

Status: