Vaknade av någon konstig anledning 06.15 idag. Lite för tidigt kan man tycka, men samtidigt så skönt att vara ensam en stund. Kommande vecka har jag fullt upp med
sjukdomen:
Tisdag: Provtagning inför behandling nr 2
Onsdag: Cellgifter 3 timmar, därefter till tandläkaren på sjukhuset för att kolla över mina tänder vilket tydligen är viktigt under behandling.
Torsdag: Cellgifter 1 timme.

"Vad gör du om dagarna" undrar folk som nog har svårt att se mig bara vara hemma och inte jobba. Jobbet som jag älskar har verkligen tagit det mesta av min vakna tid har jag insett nu.
"Ja, jag vet inte...alla sjukbesök tar ju tid, sen vet jag inte riktigt vad jag gör".

Det jag framför allt gör är att lyssna på min kropp. Jag sover när jag är trött och grejar för fullt när jag har ork till det. Jag umgås mycket med mina barn och jag är väl för första gången på många år en närvarande mamma och fru. Det är det positiva i kråksången, att jag verkligen har stannat upp, landat och varvat ner.

Tittar ut genom fönstret och ser hur havet ligger som en spegel. Tänk att det bara är 22 dagar sedan isen försvann. Underbara vår.