Varför lär jag mig aldrig. Nu sitter jag här med småångest. Jag har försökt att hålla mig borta från att läsa om min sjukdom, om prognos och framför allt att läsa andras tjocktarmscancerbloggar. Jag har låtit bli för jag vet att det inte går att jämföra med andra, och framför allt har jag låtit bli för att slippa spä på min oro som hela tiden vilar under ytan.

Men idag fick jag för mig att jag skulle klara det jättebra, vilket jag såklart inte gjorde. Jag vill inte veta att en fick levermetastas under cellgifterna, att en annan bara levde 6 månader efter beskedet och att en tredje fick ett återfall efter tre år.

Jag vill inte veta, ändå kan jag inte låta bli att läsa. Har jag inte lite ont i höger sida? Varför är jag så andfådd? Vad pågår inne i min kropp som jag inte har en aning om? Och varför, varför ska dom inte röntga min lever och mina lungor förrän om ett år? Det kan ju hända hur mycket som helst under det året:(

Idag ser jag ut som en svullen röd kräfta...satt nog liiite för länge i solen igår. Mina fingrar ser ut som prinskorvar och läpparna putar så där som dom gör hos tjejer som sprutat in restylane. Jag antar att det är en reaktion på cellgifterna. Läkarna sa att det är ok att vara i solen, men frågan är om det är ok att sola? Någon som läser som vet?

I dag kommer mamma på besök, min stackars mamma som är så orolig för mig. Hon har varit ett ovärderligt stöd, men det gör ont att se hennes oroliga blick. Jag tänker ofta att  vilken tur att det är jag och inte mina barn som har fått cancer, det hade jag aldrig klarat. Men det är ju precis så det är för min mamma :(