Vaknade i morse med en obehagskänsla. Magen knöt sig och hjärtat fladdrade. Just det, jag ska till vårdcentralen med äldsta sonen.

- Herre gud, det är bara en enkel infektion i tån, ingen tumör! säger jag till mig själv

- Men man vet aldrig, svarar jag mig själv.

Det är verkligen skitjobbigt med oron varje gång jag ska till vårdcentralen, och då spelar det ingen roll vilken åkomma det är. Så här har det alltid varit, även innan mitt besked. Sonen fick en blåsa på tån som nu varar sig, hela tån är röd så han kanske behöver penicillin?

- Men man vet ju aldrig...kan ju vara en tumör...cancer i tån, för det är just cancer som skrämmer mig, säger jag med viskande röst...

- Men vet du vad C? Det är just det du har!

- Hmm, ja just det. Men tänk om barnen får det, tänk om barnen dör, tänk om, tänk om...

 

Kattis

11 april 2011 10:13

Har följt din blogg ett tag.. Kan inte beskriva med ord hur jag känner... Beklagar sååå mkt för att du har cancer! Kan inte ens föreställa mig hur de känns de minsta ens... Fy satan! =(

Men e likadan när de gäller åkommor och kontakt med sjukvården. E de värsta jag vet! Fast jag e mer rädd för hjärtåkommor jag... =(
Och såklart har man arytmier då.. Usch!
Och en gång va jag helt säker på att jag hade cancer för hade 2knölar... Som opererades bort i foten och en i handen... som tur va de godartade saker som heter ganglion... eller nåt sånt.
Men vet precis hur de känns de du skriver i inlägget...

Fy!

http://mincolin.blogg.se

pausa

11 april 2011 11:01

Tack, ja det är verkligen skitjobbigt med denna oro! På ngt naivt sätt trodde jag att det skulle gå över nu när jag faktiskt HAR fått cancer...men såklart finns min vanliga oro kvar...Kul att du läser:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Byter nu bloggplats, men häng med! http://blogg.passagen.se/alvfa/ ...

Om jag försöker tänka positivt så är det faktiskt spännande att vakna varje morgon och undra vilka nya biverkningar cellgifterna ska ge mig. I morse möttes jag av biverkningen KASS MAGE. Jag ska bespara er detaljer, men jag kan säga så mkt som att ja...

Allt är så skört. Alla känslor sitter liksom på utsidan som små små fjun. Det räcker med ett liten vindpust för att saker och ting ska få stora proportioner. Som i helgen när folk inte hälsade, då ramlade jag ner och blev så sorgsen. Eller när jag ti...

Innan jag blev sjuk så hade jag precis bestämt mig för att satsa lite extra på jobbet. Dottern börjar bli stor och det var nu som det passade att jag la in en extra rem på jobbet. Jag har skrivit om det förr, men jag fick testa på att vara chef under...

Blä, känns som jag bara gnäller men inatt har jag inte kunnat sova pga tandvärk! Antar att det är slemhinnorna som börjar ta stryk nu av behandlingen. Gårdagen var hemsk då det kändes som jag gick i gyttja. Stegen var tunga och bara att göra middag v...