I morse när jag vaknade så låg jag och tänkte på mina stackars friska celler som måste undra vad fasen det är som händer. Varför kommer det massa gift in och jagar dem? Märker återigen hur jag visualiserar det som händer. Jag ser framför mig hur cellerna får panik och hur giftet sköljer fram med ett hånflin på läpparna. Men tyvärr ryker ju också de goda cellerna. Haha, helt sjukt hur sorgligt det kan bli när tanken bara är att jag ska bli frisk! Förhoppningsvis har väl celler inga känslor;)

Sköterskan som ger mig giftet tar varje gång på sig skyddskläder.
- Varför?
- För att cellgifterna är cancerframkallande, och vi som jobbar med detta varje dag måste skydda oss.

Hmm...visst låter det konstigt? Att medlet som är cancerframkallande ska få bort eventuella cancerrester?

Men det är inte mycket som känns logiskt under denna resan. Det mest logiska hade varit att jag som är så "ung" inte hade fått denna cancer. Det mest logiska hade varit att jag nu hade suttit på jobbet och funderat över hur vi ska tillbringa helgen. Snackat med kollegor, och sedan så där lagom fredagstrött hämtat dottern på väg hem för att köpa fredagsmys, och känt den underbara känslan av att det är fredag...

Bitter, jag? Bara lite;)

 

Åsa Svensson

15 april 2011 10:12

Hittade hit idag! Det märks att du har lätt för att utrycka dig för texten flyter på bra. Själv är jag 43 år och bor i småland. Har alltid varit hypokondrisk (men det har nog blivit bättre med åren. Men jag har en väldig skräck för cancer. Var på "vanlig" mammografi nyligen och jag kan inte tänka på nåt annat innan jag får besked. kan inte ens vänta tills jag får brevet utan ringer till mottagningen efter några dagar. Hittills har allt varit bra men jag tar verkligen inget för givet och jag är tacksam för varje dag jag och familjen får vara friska.
Har all förståelse för att du känner dig bitter; det tycker jag att du kan kosta på dig! Jag tror att för att komma vidare så måste man ibland få "tränga" ner i de jobbiga känslorna också. Försöker man skjuta undan dem så kommer de alltid ifatt ändå och då är det bättre att riktigt KÄNNA dem och bli lite "färdig" med dem (även om de ploppar upp igen och igen och...). Vill skicka massor med styrkekramar till dig och jag tror att allt kommer bli bra så småningom! ha en så bra helg som du kan!

 

Alfva

15 april 2011 10:24

Tack! Ja, bitter får man nog vara en stund, men som tur är vänder det lika snabbt. Det sjuka i kråksången är att det är just min hypokondri som fick igång läkarna. De var "säkra" på att jag inte hade cancer, men i och med att jag stod på mig, så fick jag undersökning för att lugna mig. Det är jag glad över nu, men samtidigt är jag SJUKT trött på min egen oro. Kul att du läser, och kommenterar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Byter nu bloggplats, men häng med! http://blogg.passagen.se/alvfa/ ...

Om jag försöker tänka positivt så är det faktiskt spännande att vakna varje morgon och undra vilka nya biverkningar cellgifterna ska ge mig. I morse möttes jag av biverkningen KASS MAGE. Jag ska bespara er detaljer, men jag kan säga så mkt som att ja...

Allt är så skört. Alla känslor sitter liksom på utsidan som små små fjun. Det räcker med ett liten vindpust för att saker och ting ska få stora proportioner. Som i helgen när folk inte hälsade, då ramlade jag ner och blev så sorgsen. Eller när jag ti...

Innan jag blev sjuk så hade jag precis bestämt mig för att satsa lite extra på jobbet. Dottern börjar bli stor och det var nu som det passade att jag la in en extra rem på jobbet. Jag har skrivit om det förr, men jag fick testa på att vara chef under...

Blä, känns som jag bara gnäller men inatt har jag inte kunnat sova pga tandvärk! Antar att det är slemhinnorna som börjar ta stryk nu av behandlingen. Gårdagen var hemsk då det kändes som jag gick i gyttja. Stegen var tunga och bara att göra middag v...