Blev just inkallad till chefen, han undrade hur vi ska tänka till hösten, vad vill/ska/bör jag ha för arbetsuppgifter? Gud vad svårt att svara på...Hur mår jag till hösten? Orkar jag jobba? Jag som just börjat klättra på karriärstegen får nu ta ett steg tillbaka mot min vilja. Men den känslan känns helt okej nu, jag inser ju att jag måste prioritera min hälsa och min familj. Jag kommer vara heltidssjukskriven, men hoppas kunna jobba en del ändå.

Imorgon ska jag operera in en porth a cath-en venport där jag ska få mina cellgifter. Dosan kommer att sitta under nyckelbenet...ännu ett snyggt ärr att lägga till samlingen;)

Följande anteckning hittade jag i datorn. Den skrevs dagen efter jag fått mitt cancerbesked. Ryser när jag läser det, handlar det verkligen om mig?

Åh vad härligt med glada besked, det är ngt vår familj behöver just nu. Först ringde jag mitt försäkringsbolag, och fick det positiva beskedet att pengar är på väg, sedan kom äldsta sonen hem och berättade att han har fått ett riktigt bra jobb i 5 månader. Jag är SÅ glad för hans skull!

Dagen har annars ägnats åt några timmars jobb, och ett besök på sjukhuset. På onsdag ska jag operera in en venport, och de ville ha fler prover tagna. Jag är väldigt svårstucken, men har inte så ont av att bli stucken, men idag fick jag nästan nog. Tanten som tog provet tryckte in nålen stenhårt, och när hon sedan inte hittad ngt kärl, så vred hon runt inne i armen med nålen. Aj! Efter en stund tog hon ut nålen och gjorde ett nytt försök. Som tur var funkade det, men det var inte skönt kan jag lova. En jädra tur att jag inte är rädd för sprutor, för då hade jag nog svimmat.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, titta ut på havet som guppar härligt utan att tyngas av isen.
Status:      

När man hamnar i en sån här situation, när livet ställs på sin spets, då känner man verkligen vilka människor man orkar med. Vissa tar energi, och vissa ger energi. Det handlar såklart inte bara om dom utan om mig med, jag är inte så himla kul just nu... Men jag väljer att umgås med dom som ger mig energi vilket jag gjort denna  helgen. I fredags var jag hos fam K med fam G- jättemysigt med god mat och rödvin. Igår var vi hos fam A-K och G och åt god mat och drack gott vin där med. Passar på att umgås med folk nu, då jag får för mig att jag inte kommer orka när cellgifterna sätter igång. Idag har jag och maken varit med mina stora söner och shoppat- riktigt mysigt att få göra ngt bara med dom. Börjar räknar ner nu, om 10 dagar är det dags för första behandlingen. Känns både skrämmande och spännande att se hur jag reagerar. Helt surrealistiskt.

I förrgår var jag, mamma och maken hos onkologen Gunnar. Jag var sjukt nervös innan, och oroade mig för att han skulle kom med ny information som jag inte visste om. Men han var supertrevlig, och sa inget nytt. Han var positiv och sa att jag är frisk, och att dom gör detta för att förhindra ett återfall. Anledningen till att jag får cellgifter är att cancerna satt i tunntarmen och blindtarmen med. I 6 månader ska jag hålla på. Men jag får:
Behålla håret
Sola
Dricka vin:)
Så nu känns allt lite lättare. Jag får leva som vanligt, men självklart kommer jag få en del obehagliga biverkningar som jag INTE ser fram emot. Är nog räddast för slemhinnebiverkningarna... På ett sätt känns det som om jag har fått ett halvårs respit från sjukdomen. Jag kommer bli väl omhändertagen, och troligen kommer inget nytt dyka upp under tiden som gifterna åker runt i min kropp och letar efter elaka celler. Låt jakten börja!